lördag 27 december 2014

En annan dag...

Juldagarna var snabbt överstökade. Lite av varje... Barn, barnbarn, vänner, paket, mat, kyrka, läsa, se på teve, lyssna på radio, eftertanke och snö. Kallt ute.

Väntan på tomten...

Strandpromenaden i Sigtuna...

måndag 22 december 2014

Ensam är stark...eller?

I Varför säger ordspråket att ensam är stark? Finns det något tillfälle då det stämmer? Jag kan i alla fall inte tänka mig att det finns något sådant.
Just nu känner jag mig ensam. Konstigt. Jag är för det mesta omgiven av människor. På jobbet. Barn och barnbarn. Vänner och bekanta. Jag borde njuta av att varva ner och vara för mig själv. Ändå känner jag mig ensam, men inte stark. Tvärtom. Kroppen känns tung och svag. Det är som att ha ett tomt hål inombords. Ett hål som jag fyller med filmer, TV-serier, böcker och tidskrifter. Jag fyller på tills jag blir trött och måste sova. Imorgon. Då ska det bli annorlunda. Då ska jag skriva de där examinationsuppgifterna. Då ska jag svara på de där mejlen. Då ska jag skriva på min nya roman.
Det är ett tufft jobb att ha ett bra liv. Nu tittar jag på en film till. Imorgon är det annorlunda.
I ett hus vid skogens slut
Dan före dan före dopparedan...






lördag 13 december 2014

Luciamorgon


En underbar Luciamorgon. Doris och jag har pysslat, ätit lussebullar och frukt till frukost medan elden sprakar i spisen. För en gångs skull denna mörka december är det ett vitt täcke över marken och himlen är ljust blå. Ögonen kisar ovant mot det bleka vinterljuset.





Blekt vinterljus över fårhagen
Doris Luciatåg

tisdag 9 december 2014

Och sen då..?

Boken är färdigskriven. Jag jobbar, pluggar och bor i torpet. Träffar barnen och vännerna ibland. Tittar på film och tv-serier. Läser och skriver för lite. Sen då..? Jag vet inte. Står vid en checkpoint. Vart är jag på väg? Vad ska jag göra av de, kanske tio år, som jag har kvar att arbeta? Vart ska jag bo? Vad vill jag? Jag har en  idé till en ny roman. Varför är det så svårt att komma igång? Många frågor. Jag vet att jag har svaren inom mig. Men jag vågar, orkar inte se dem. Är rädd för att inte ha kraft och mod att genomföra. Utanför fönstret är det fortfarande mörkt. Det blir liksom inte ljust på hela dagarna. Och ändå fortsätter det att mörkna minut för minut, varje dag, ett par veckor till innan det vänder.
Torpet i Smedsbol i början av december




måndag 1 december 2014

Adventskalendern

Idag är det första december... Knappt tre veckor kvar till julavslutning. Som stolt mamma till en av adventskalenderns manusförfattare, Sofie Forsman, lät jag mina sjuor titta på  Piratskattens hemlighet i morse. Först knorrades det något om "barnsligt.." men de blev fast och vill nog gärna titta vidare på det spännande äventyret.



fredag 28 november 2014

En magisk kväll

Det har nästan gått en vecka sedan i lördags. En omtumlande dag för mig. Jag offentliggjorde mitt boksläpp för vänner och bekanta och de fick för första gången hålla skapelsen i sin hand och ta den med sig hem...
Vi var på Vurma, en perfekt lokal på Birger Jarlsgatan. Allt blev till det bästa. Julia (Oh Deer) var med mig på scenen. Jag läste lite ur boken och Julia spelade några av sina vackra och finstämda låtar. Under tiden hon spelade och sjöng kunde jag titta på mina vänner som satt där, allvarliga, en del med tårfyllda ögon. Stämningen var varm och go. Jag fick signera böcker. Allt var overkligt och magiskt!

Julia och jag

Overkligt!


måndag 10 november 2014

Att samtala är nödvändigt

Den här bilden har jag lånat från @MEGRYAN4EVER på Instagram...

Att vara författare är ett ensamt jobb. Att samtala är nödvändigt!

"Att resonera, att samtala är djupt nödvändigt. Om du inte samtalar kan du hamna i din övertygelses våld. Och du ska veta att det inte går att föra samtal med sin övertygelse. Övertygelsen är havande med intigheten och ingendera går att samtala med."
Ur Gör mig levande igen av Kerstin Ekman

lördag 1 november 2014

Höstlov

Spännande fest hos Niki


Nattligt besök av söta kossor!



     Målade i mörkret med pannlampa.
 Rum för barn på Kulturhuset



Köpte pumpa på Hötorget












söndag 19 oktober 2014

Rum för barnbarn

Igår var en härlig lördag på Kulturhusets Rum för barn. Marianne och jag och våra barnbarn. Där satt vi stolt och iakttog Liam och Doris som målade vid stafflierna i bildverkstan.
Utanför fönstren, på Plattan, kom lastbilar och lassade av konsgjord snö till snowboardtävlingar. Vi tittade en stund innan vi åkte tillbaka till Årsta, där Marianne bor.
Dagen avslutades med middag på ett "hak" där öldoften vilade tung över de vinröda heltäckningsmattorna. Först försökte vi få med de små in på ett av stans bästa kebabställen, Palmyra, i Årsta, men båda två backade ut därifrån när de såg maten, "vi vill inte ha starka äckliga röror..." Istället blev det köttbullar med mos och lingonsylt för Doris. Liam år grillkorv med pommes frites.


torsdag 9 oktober 2014

Höst

Låtsas som ingenting. Utgivning närmar sig, sakta men säkert. Steg för steg. Ändra ett ord här och där. En ordföljd. Ett typsnitt. Ena minuten känns det tryggt och säkert, nästa vill jag lägga ner hela projektet, eller skriva om alltihop. Så här nära har det aldrig varit.
Samtidigt pågår livet. Hösten blir gulare och gråare för varje dag. Relationer är enkla och komplicerade. Jag är omsluten och ensam. 



tisdag 30 september 2014

Ölands skördefest

I helgen var jag med min yngsta dotter på Öland. Vi bodde på Bo pensionat i Vickelby, granne med Capellagården som startades på 60-talet av Carl Malmsten.
Ölands skördefest hade även i år dragit till sig en ansenlig skara människor som, liksom vi, åkte runt och tittade, handlade och fikade. Öländska kroppkakor och majskolvar fanns det gott om, men det åt vi inte. Vi hade hoppats på att få njuta av alla de underbara grönsaker som skördas på Öland, men icke. Inte en fräsch vegetarisk rätt så långt ögat nådde. Vi åkte och åkte... medan vi tuggade i oss raw food godiset som vi hade köpt. Fika fanns det överallt och de mest underbara kakor och bakverk, men ingen mat. Till slut hade vi varit beredda att tugga i oss en varmkorv, men det fanns inte heller, bara kroppkakor... När vi kom tillbaka till hotellet hade Capellagården precis stängt sin servering, där hade de serverat närodlad vegetarisk mat. Bo pensionat serverade mest dyra tunga fisk- och kötträtter. Det slutade med att vi åt rimmad lax med dillstuvad potatis på en restaurang i Färjestaden. Det var gott men inte vad vi hade förväntat oss.
Det blev mycket bilkörande för min del, eftersom det bara var jag som hade körkort, men det var det värt. Igår var en trött dagen efter.
                                       

                                       


måndag 22 september 2014

Föreläsning med Dylan William

Sigtuna kommun satsar på BFL, bedömning för lärande, och har bjudit in den störste auktoriteten inom området, Dylan William.  Föreläsning för alla kommunens lärare i grundskolan och gymnasiet. 

söndag 21 september 2014

Nu är sommaren slut...

En blixt från en klar himmel och sedan ett dovt mullrande som tilltar alltmer. Jag strosar runt i Tiogruppens affär på Götgatan. "Nu tog sommaren slut", säger jag till expediten. Det är så påtagligt. De varma sommardagarna som bara har fortsatt att komma efter varandra, nu är de över. Jag kliver ut på trottoaren samtidigt som tunga regndroppar börjar falla. Med raska steg går jag till bilen som står parkerad straxt nedanför Katarina kyrka. På vägen hem kommer skyfallet. Blixt och dunder. Temperaturen sjunker från sjutton till tolv grader på en kvart.
Utanför fönstret är det kolsvart. Regnet smattrar mot taket. Nu är sommaren slut.
 
 
 
 

fredag 5 september 2014

Hemma bäst

Efter att mina tankar i två veckor har upptagits av om ifall jag kanske ska köpa mig ett eget torp, är det projektet nu helt avslutat. Jag var med på budgivning tills igår, då jag gav upp och lät någon annan köpa det jag trodde var ämnat för mig. När det väl blev klart infann sig en lättnadskänsla och ett lugn inombords. Nu sover jag gott på nätterna igen. Det hela resulterade i alla fall i att jag nu byter bank till Nordea i Märsta, där jag får en personlig bankman som heter Lars. Bara en sån sak. Det känns jättetrevligt.
Hursomhelst, jag bor kvar i mitt fina fina torp. Som trots att det inte är mitt, ändå är hemma. Här mår jag bra!  
Mina hyresvärdar var i full gång med ommålning av torpet ikväll när jag kom hem från jobbet.
                               
                              


fredag 29 augusti 2014

Mera tankar om torp

Jag är uppfylld av tankar om bokomslag, bokutgivning och torp.
Drömmen om ett eget torp har fört med sig att jag har kommit fram till att Handelsbanken i Sigtuna inte känns som den är för mig längre. I och med att Ulla gick i pension var det som att hon tog med sig kontorets förmågan att tänka utanför boxen. Jag saknar henne! Efter trettio år ska jag nu söka en ny bank. Kanske går det inte bättre, men det blir något nytt och det känns som om nytt är vad jag behöver. Ny bok, nytt torp, nytt liv. Jag litar på att det blir som det ska. 

                                   

söndag 24 augusti 2014

Torpdrömmar...

Jag bor i det finaste torpet som finns... Ändå har jag idag varit och tittat på ett nästan exakt likadant, förutom att det inte är så iordninggjort som mitt...
Men vadå? Om jag redan bor i ett torp, varför inte nöja mig med det?
Jamen det är inte mitt. Jag hyr det och rätt som det är kan jag bli uppsagd och då kanske jag inte vet vart jag ska ta vägen...
Jamen hallå! Varför oroa sig för det nu när det ändå inte är aktuellt?
Antagligen vill jag att något ska hända i mitt liv. Jag har funderat på att jag vill ha lite större,  ett badrum, en gäststuga, kanske ett torp som jag själv äger...
Hursomhelst. Nu finns det ett till salu och jag vet hur fint det kan bli. Det krävs massor av pengar och arbete. Det kommer att tillhöra banken, men om det blir av kan jag säga att det är mitt.
Varför är det viktigt?
Säg det. Men spännande är det i alla fall...
Ska det här bli min nya utsikt?

tisdag 12 augusti 2014

Nytt läsår


Ett nytt läsår började igår. Vi lärare samlas den här veckan för att planera och förbereda oss för att ta emot eleverna som kommer nästa måndag. De flesta vill nog stanna kvar i sommarstämningen så långt det är möjligt, men det är svårt att stå emot.
Förra veckan var jag på Österlen i Skåne och då kändes Ekillaskolan mycket långt borta både i avstånd och tid. Men nu är jag där. Två dagar har svischat förbi och imorgon är det redan onsdag.

Österlen förra veckan...







onsdag 23 juli 2014

Vart tog juli vägen...

Tidsperspektivet på den här bloggen börjar likna "Trollkarlens hatt" av Tove Jansson, först är det juni och helt plötsligt är det bara en vecka kvar till augusti... Ett tomrum i mitten. Vart tog juli vägen? Jag ska inte rekapitulera och berätta vad som har hänt. Ingenting särskilt har för övrigt hänt. Juli bara försvann. Men några bilder från en fin vecka på Gotland kommer här:
 
Solnedgång i Visby hamn
Marianne, Roger, Mimmi, Cia och jag i Visby
Fångad av Mariannes kamera
På stranden i Ljugarn
 
After beach


Körsbärsgården i Sundre

 

måndag 23 juni 2014

Det är min tur nu!

Den här texten har jag burit med mig som ledstjärna i över ett år nu. Jag har kämpat med manuset till låtsas som ingenting. Skrivit om och skrivit om och skrivit om och skrivit om. Idag har jag skickat iväg det till Lava för ytterligare en genomläsning och sedan får jag tillbaka respons i mitten på juli. Och sådär håller det på. Men nu är det närmare färdigt än någonsin.Tack för de stärkande orden, Olof Röhlander.

Det är din tur nu!

Det är din tur nu.
Det finns andra som också är lämpade,
men du är den enda som verkligen har bestämt dig.

Du har kanske inte störst talang,
men du är den som vill mest,
det är viktigare för dig.

Stark. Rak i ryggen. Stolt. Fokus på nästa steg. Handlingskraftig.
Du vet att du behöver göra också, inte bara tänka.

Du tror på dig själv till 100 procent, hela tiden.
Du hamnar i svackor som alla andra,
men du ska bara ha det här.
Det är din tur nu.

Du tycker inte att du är störst, bäst och vackrast.
Det är inte nödvändigt.
Du är ödmjuk och beslutsam,
mer rakt på, mer distinkt än alla andra.
Du har en annan blick än tidigare.

Vem har sagt att det ska vara lätt?
Det är inte ens enkelt att vara sig själv alla gånger.
Upp med dig.
Minns varför du stakade ut den här riktningen från första början.
Kom ihåg att du gör det av fler anledningar än bara för dig själv.

En luftig idé. Uppfriskande.
Drömmen om att vinna tufsas av vinden,
men den finns kvar ändå.
Håll i nu.

Vänta, avvakta, tveka är ord som snurrar i huvudet hos de andra.
Du tänker: Det kommer inget bättre tillfälle.
Jag har väntat länge nog.
Gå för det!
Olof Röhlander

lördag 21 juni 2014

Tiden väntar inte

Tiden gör ingen paus medan man väntar på att det ska bli dags.
Vill du springa New York City Marathon - spring.
Säg inte att du borde springa.
Spring.
Ingen annan kommer att göra det åt dig.

Bodil Malmsten, De från norr kommande leoparderna


Tiden gör ingen paus medan en väntar på att det ska bli dags.
Vill du skriva en bok - skriv.
Säg inte att du borde skriva.
Skriv.
Ingen annan kommer att göra det åt dig...

Skriver är vad jag gör hela midsommarhelgen. Nu gäller det att hålla i. Nästan klar. Det är då det är svårast. Vädret är med mig. Det är svinkallt och mulet. Perfekt väder för att sitta inne och skriva.

                                

onsdag 4 juni 2014

Försök lyssna till det jag inte säger

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad, jag ber dig att inte bli lurad.
Jag ger dig intryck av att vara säker.
Att självförtroende är mitt namn och kyligt lugn mitt agerande.
Att jag inte behöver någon. Men tro mig inte.
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan, i ensamhet
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom,
för att skydda mig från de blickar som vet.
Jag är rädd för att innerst inne inte vara någonting.
Att jag inte är något alls att ha,
att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden av maskeringar.
Ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något,
men ingenting om vad som betyder allt,
vad som ropar inom mig.
Var snäll och lyssna noga och försök att höra vad jag inte säger!
Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv,
hjälp mig, räck ut din hand.
Varje gång du är uppmuntrande och vänlig,
varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig,
då börjar mitt hjärta få vingar,
mycket spröda vingar - men vingar.
Jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar
och däri ligger mitt hopp.
Vem är jag, kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
Jag är varje man och varje kvinna du möter,
jag är också du själv.
 
Okänd författare
 
 

Livsstegen

Idag började en öppen livsstegsgrupp i Katarina församling. Den kommer att fortsätta varje onsdag hela sommaren.
Det är helt fantastiskt att en grupp med tjugo personer som inte känner varandra sen tidigare kan mötas och dela med sig av sina innersta tankar och problem. Det finns hopp,
Jag kom hem helt uppfylld av tacksamhet över den värme och gemenskap som vi delade med varandra under en och en halv timme i kväll.
Tack till alla som var där!

onsdag 21 maj 2014

Kom igång och skriv...

Ja, nu kan jag verkligen säga att #blogg100 har spruckit för min del. Men ändå, det har fått mig att komma igång med bloggandet, om än i liten skala. Det är väl märkvärdigt att en sak som egentligen inte betyder mer än att jag anmäler mig, utan att lova något, kan engagera mig att skriva blogginlägg varje dag. Om jag inte skriver känns det i samvetet så att jag till och med måste ursäkta mig.

Nu har jag en sak som får mig att skriva varje dag. Nämligen Johanna Wistrands distanskurs Kom igång och skriv i sommar. Varje morgon får jag början på en mening som jag sedan fortsätter att skriva på. Jag skriver utan att tänka alltför mycket i 10-15 minuter och skickar texten till Johanna. Hon sparar texterna i ett dokument som jag får tillbaka efter några veckor, med gensvarskommentarer. Mycket spännande! Hittills har jag skrivit tre texter och jag längtar redan efter nästa. Till helgen blir det en längre skrivuppgift.

Till helgen väntar jag också tillbaka mitt manus från lektören och den, förhoppningsvis, sista genomskrivningen ska börja. Jag väntar med spänning...

måndag 19 maj 2014

Måndagmorgon i Smedsbol

Helgen är slut. Den har gått i barnbarnens tecken. Doris har varit här och den stora händelsen var att mata lammen med nappflaska.  Förövrigt har vi pysslat, spelat kubb och njutit av den första sommarhelgen.
Och så har vi då det nya lilla barnbarnet, Vilgot. I lördags kom han hem till Hornstull och igår åkte Doris och jag dit och insöp hans nyfödda väsen. En svindlande känsla att drunkna i de blåa nya ögonen. Livets under. Var kommer han ifrån?

 
 
 

torsdag 15 maj 2014

Ett nytt barnbarn

De senaste dagarna har varit helt uppfyllda av ett nytt barnbarn på väg till världen. Förlossningen var utdragen, den tog nästan fyrtio timmar. Oron för oss som väntade blev alltmer olidlig vartefter tiden gick utan besked. Till slut var det över, en liten pojke var född och alla mådde bra. Men det är först nu när jag har kommit hem från besöket på BB, hållit den lille i min famn, sett honom i ögonen och kramat hans mamma, min dotter som jag känner mig helt lugn.
Tack gode Gud för detta underverk!